För tillfället:
PAUS i uppdateringen av denna sida!
Några glimtar ur konstvärlden, när och fjärran
Aktuellt i Sverige ... eller i världen
|
Kanonutställningar på Louisiana:
En kultförklarad, japansk popkonstnär
YAYOI KUSAMA
I UENDELIGHEDEN, 17.9.2015 - 24.1.2016
och en människotecknare av stora mått:
LOUISIANA ON PAPER -
LUCIAN FREUD
3.9.2015 - 29.11.2015
|
|
Idag flyttas fokus från konsten till ordet ...
Nedan har återger jag tre viktiga debattartiklar beträffande "Konst, yttrandefrihet och etik" Med anledning av ökad hädelse och ökad terrorism
Länkarna till originalen finner du efter varje artikel.
Publicerad i Dn
" TORSDAG 19 FEB 2015
Ur Dn
Elisabeth Åsbrink: Vi ska vara rädda om konsten att häda och beundra den som vågar
Publicerad i dag 06:10
Efter attentaten i Köpenhamn står Lars Vilks och driften med religion åter i fokus. Men hädelsens historia är naturligtvis betydligt äldre - och har ett ärorikt facit.
Varför kan vi inte leva i fred, varför måste folk skapa konflikt och provocera? Varför måste Femen, Pussy Riot, Lars Vilks och franska satirtecknare vara så jobbiga? Frågorna återkommer dessa dagar, i taxin, i fikarummet, på Facebook.
Ibland tänker jag att vi lever i ett samhälle så sekulariserat att vi glömt vad helighet är. Och eftersom inget är okränkbart, har vi heller ingen förståelse för den ädla konsten att häda.
Provocerande? Respektlöst? Jobbigt? Absolut.
När Madonna ger ut den ljuvliga låten "Like a prayer" rasar Vatikanen. I videon förför hon Jesus som är svart, och på sin "Confessions tour" kläs hon i törnekrona och korsfästs på scen.
"Respektlöst, dålig smak och provocerande", sade fader Leone från Rom. Blasfemi och "långt över det heligas gräns", enligt kardinal Tonino. Judiska och muslimska religiösa ledare stämde in. Well, kalla mig en dålig människa, men jag blir lycklig varje gång jag dansar till den.
Michelangelo anklagades för hädelse när han målat fresken "Den yttersta domen" i Sixtinska kapellet, straffades med utebliven pension och riskerade fängelse för att Jesus och de andra tycks tala direkt till Gud, utan kyrkans inblandning.
Kristna aktörer fick amerikanska kongressen att skära ner budgeten för NEA, National endowment for the arts, efter att fotografen José Serrano fått 5 000 dollar i stipendium, och en utställning av fotografen Robert Mapplethorpe fått stöd. Men vad vore fotografiets utveckling utan Serranos dubbeltydiga och tankeväckande konst, till exempel av ett krucifix nedsänkt i urin? Vad vore vi utan Mapplethorpes vackra utforskande av mänskliga drifter, skönhetslängtan och sexualitet?
Och vad fan vore svensk litteratur och självbild utan August Strindberg, som i novellsamlingen "Giftas" ifrågasätter vinet och brödet som Jesu kropp, då det ena var "Högstedts Piccadon à 65 öre kannan" och det andra "Lettströms majsoblater à 1 krona skålpundet". Han anklagas för blasfemi, ställs inför rätta, men frikänns.
Att testa det heligas gränser är nödvändigt för mänsklig och kulturell utveckling, minst lika viktigt som all musik och konst som någonsin skapats till Guds ära.
Den 22 juni 1633 stod en sextionioårig man på knä inför påven, skyldig till blasfemi. Straffet blev livstids husarrest, och offentlig bekännelse:
"Jag, Galileo Galilei (…) lovar att jag alltid trott och alltid kommer att tro på vad den heliga katolska kyrkan är, lär ut, predikar, och jag har ålagts att överge det falska påståendet om att solen står i centrum utan att röra sig, och kommer aldrig att upprätthålla, försvara eller lära ut denna falska doktrin på något sätt."
Den som utmanar den rådande smaken, det rådande tankesystemet - den konstnär eller forskare som går emot vår dagliga ström av oskrivna lagar - kanske inte gör världen lugnare och fredligare. Konstens estetiska kvalitet är kanske inte alltid god. Tillvaron blir kanske jobbigare, mer komplicerad och otrygg.
Men vi ska vara rädda om den ädla konsten att häda, och beundra dem som vågar utföra den. Utan blasfemi skulle vi fortfarande tro att solen och stjärnorna kretsar runt jordklotet, och fortfarande insistera på att vi människor är centrum av unviersum.
Elisabeth Åsbrink
kulturdebatt@dn.se
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/elisabeth-asbrink-vi-ska-vara-radda-om-konsten-att-hada-och-beundra-den-som-vagar/
*********************
" Publicerad i DnTORSDAG 19 FEB 2015
CRONEMANS TV-KRÖNIKA
Johan Croneman: Det svaga stödet för Lars Vilks beror delvis på ett aggressivt Kultursverige
Publicerad 2015-02-17 06:07
KRÖNIKA.
Det finns en tendens i svenska medier att skuldbelägga Lars Vilks för de hot han utsätts för. Vad tänker man sig? Att en jury ska avgöra när kränkningen är lagom?
SVT:s lördagsbevakning av terrorn i Köpenhamn var trevande och lätt oengagerad - jag har en väldigt obehaglig känsla av att en attack mot Lars Vilks per automatik inte är tillräcklig för att kalla in det tunga kavalleriet.
Ända från dag ett har vi matats med att a) "Rondellhunden" är dålig konst b) "Rondellhunden" är dålig smak c) Lars Vilks är lika med dåligt omdöme. Han har oftare kallats provokatör och gycklare än konstnär.
ANNONS:
Lars Vilks har inte precis gjort sig folkkär - jag kan inte påminna mig en så hotad och förföljd och utsatt svensk konstnär med så minimalt folkligt stöd. Och noll förståelse. Vi får nog delvis tacka delar av ett aggressivt Kultursverige för det. Åren efter "Rondellhunden" var han närmast hånad. Rätt många bör ta sig en titt på vad de skrev då.
När man under natten förstod att Köpenhamnsattacken var något mycket mer och mycket större än bara ännu ett trakasserat Vilksmöte släppte man på allt man hade - och då blir det i till exempel SVT:s fall nästan alltid bra.
Deras Charlie Hebdo-insats var med beröm godkänd, och nästan alla höll kvar kylan, undvek de värsta spekulationerna, följde i stället det faktiska händelseförloppet och lät det delvis få tala sitt eget språk. Parallellt lät man gäster och experter avlösa varandra med fakta och analys. Sansat.
Man gjorde i stort sett likadant denna söndag. Dessutom tog man till samma grepp som under de förvirrade Breivik-dygnen när man snabbt lade ut en länk till NRK:s nyhetssändningar - nu länkade man till DR:s direktsändningar och det var precis som i det norska fallet perfekt för alla som ville komma närmare källorna.
Självklart råder viss förvirring vid sådana här tillfällen, och det svåra är sannerligen inte att spekulera hejvilt, hela hemligheten bakom en sådan här fruktansvärt svår sändning är tvärtom att hålla tillbaka varje spekulation, varje gissning, allt som det inte finns belägg för. Nu minns jag inte exakt hur längre många experter (och vi tittare) var tvärsäkra på att Breivik var en islamsk fundamentalist, men det spred sig kvickt till en början och satt i bra länge innan sanningen uppdagades. Försiktighet är en dygd i sådana här sammanhang.
Helt utan ett och annat ifrågasättande av till exempel Lars Vilks konst var nu inte sändningen: När Camilla Kvartoft fick tag på Lars Vilks via telefon i ett specialinsatt "Agenda" tycktes hon ändå leta efter frågan som skulle skuldbelägga Lars Vilks. Hon frågade: "Vad säger du då till dem som kan tycka att din konst kan provocera så att fundamentalister på det här sättet kan gå till sådana här attacker". Läs den undertexten några gånger till.
"Lars, är det ändå inte du som har orsakat allt det här...?!"
Senare samtalade författaren och Svenska PEN:s ordförande Ola Larsmo med etiklektorn Ann Heberlein - de avslutade också med att åtminstone tangera en diskussion om vad som kunde vara "bra" eller "dålig" konst" (de var eniga om att mycket i tidskriften Charles Hebdo var undermåligt och - rent av onödigt...?). Och hur långt kan/får man gå? Ann Heberlein menade att när det kommer till konstnärliga provokationer i yttrandefrihetens namn måste vi "fundera på om det är värt det".
Jag blir skrämd av den inställningen, det låter tveklöst som att en vettig kompromiss om yttrandefriheten skulle vara möjlig.
En kommitté som avgör när man går för långt? En jury som bestämmer hur lite eller hur mycket som krävs för att bli "kränkt"?
Och vad får man, och vad får man inte ta till vapen för?
Det är en diskussion i en återvändsgränd.
Johan Croneman
johancroneman@gmail.com
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-det-svaga-stodet-for-lars-vilks-beror-delvis-pa-ett-aggressivt-kultursverige/
***********
Torsdag 17 februari 2015
"Hantera yttrandefriheten bättre"
17 februari
"Lars Vilks är inte en mysig konstnär. Han umgås i fascistiska kretsar och hetsar mot muslimer. Det har jag liten tolerans mot. Det faktum att vi får säga vad vi vill innebär inte att vi bör säga allt vi kan", skriver Ann Heberlein.
Köpenhamn
Ann Heberlein Lektor i etik, Lunds universitet
Terrordåden i Köpenhamn är förstås vidriga, liksom attentaten i Paris för bara några veckor sedan.
2015 är redan fläckat av blod, hoten mot det vi betraktar som självklara demokratiska fri och rättigheter kryper allt närmare oss.
Köpenhamn. Det är bara några mil ifrån mitt skrivbord i Lund. Det besinningslösa hat som driver människor att beväpna sig och urskillningslöst skjuta skrämmer mig.
Vem som helst kan komma i vägen för deras hat- en dokumentärfilmare, en vakt utanför en synagoga. Sannolikt var det Lars Vilks som var den verkliga måltavlan. Han besökte Köpenhamn för att diskutera satir, konst och yttrandefrihet.
Vilks är sedan snart ett decennium en jagad man. Hans teckningar av Muhammed som rondellhund har, beklagligt nog, gjort honom till ett villebråd.
I en upprörd kolumn i DN menar Johan Croneman att Vilks inte fått tillräckligt stöd för sin konst. Han menar att "kultur-Sverige" sviker Vilks och avfärdar Vilks som provokatör.
Jag delar inte Cronemans uppfattning. I mina ögon är Vilks inte en mysig konstnär på Bjärehalvön. Lars Vilks umgås i fascistiska kretsar och hetsar mot muslimer. Det har jag liten tolerans mot.
I helgen fick två människor sätta livet till som en konsekvens av hans rätt att tänja på konstens gränser. Vilket värde har konsten? Vilket värde har en människas liv?
Den relevanta diskussionen handlar inte om varken konstnären eller personen Vilks, utan om principen yttrandefrihet, alltså samma princip som stod i centrum efter massakern på Charlie Hebdos redaktion.
Yttrandefriheten måste vara absolut, men måste också värderas i relation till lagstiftning angående hets mot folkgrupp och hatbrott. Vidare måste varje enskild individ - du, jag, Lars Vilks - fundera över hur vi använder vår frihet och rättighet att yttra oss.
Det faktum att vi får säga vad vi vill innebär inte att vi bör säga allt vi kan.
Vi har ett ansvar för vad vi säger, skriver, formulerar och gestaltar - vilka konsekvenser detta får, hur andra människor uppfattar det. Vi försöker lära våra barn att ta hänsyn till andra människors känslor.
Vi vill att våra barn ska vara snälla mot varandra. När upphör det att gälla? Vid vilken ålder blir mobbing och trakasserier återigen tillåtet?
Om vi tar yttrandefriheten på så stort allvar som vi påstår, om vi förstår hur viktig den är, hur avgörande denna frihet är i ett demokratiskt samhälle så måste vi hantera den bättre.
Varje lag, regel eller norm medger ett tolkningsutrymme. Så är det också med yttrandefriheten. Detta ställer naturligtvis höga krav på oss som individer. En snabb titt på twitter vilken dag som helst i veckan kan få en att misströsta.
Det är inte konstigt att vi har problem med mobbing i våra skolor när vuxna betar sig på det här viset.
Efter mitt lilla framträdande i söndagens SVT Agenda tog synpunkterna på mitt hår, mitt smink och mitt utseende i största allmänhet aldrig slut.
Är det rimligt att vuxna människor ägnar sig åt sådant skit, ärligt talat? I akt och mening att försvara yttrandefriheten?
Har ni inget bättre att komma med än att skrika att debattören är ful så tycker jag att vi inför diktatur omedelbart med mig som enväldig härskare.
" Ann Heberlein opinion@svt.se
Publicerad:17 februari 2015 - 11:57
http://www.svt.se/opinion/article2684264.svt
|
Med blicken framåt... (för den intresserade)
Ur Röda Stens nyhetsbrev:
Föreläsning: Elvira Dyangani Ose, curator för GIBCA 2015
Onsdag 24 september kl 18-20
Fri entré och öppet för alla!
Här presenteras curatorn för Göteborgs Internationella Konstbiennal (GIBCA) 2015, Elvira Dyangani Ose. Välkommen till en föreläsning och teaser inför nästa års stora konsthändelse!
Elvira Dyangani Ose arbetar i vanliga fall som intendent för internationell konst på Tate Modern i London och har anlitats av Röda Sten Konsthall för att ta fram tematik och konstnärer inför GIBCA som tar plats i Göteborg den 12 september - 22 november 2015.
Föreläsningen inleds med en presentation av GIBCAs konstnärliga ledare, Stina Edblom och Aukje Lepoutre Ravn. Föreläsningen med Elvira ges på engelska.
Röda Sten Konsthall,
Röda Sten 1,
Göteborg
|
|
En av Sveriges stora har gått ur tiden
Hertha Maria Lillemor Hillfon, född Forsberg 2 juni 1921 i Säbrå församling i Ångermanland, död 25 oktober 2013 i Hägersten i Stockholm, var en svensk keramiker och skulptör, känd bland annat för sina fantastiska ansiktsskulpturer i keramik. Hon blev 92 år gammal och verksam in i det sista.
Jag minns hennes ord - om ej ordagrant: "Om det inte brinner i ugnen är det hjärtstillestånd i verkstan"
BILD: Jonas Ekströmer / SCANPIX
|
|
Studiebesök:
FAST FORWARD - Master examensutställning av Valand studenter i Konsthallen, Göteborg.
10 maj - 25 maj 2014
En mycket givande visit till Konsthallen där vi hade nöjet att bland annat träffa Martin Holm, som arbetade på sitt verk under utställningstiden (bild nedan). Tack Martin för ditt engagemang och lust att berätta för oss om ditt verk, din teknik och om konst.
"Fast forward" - se Konsthallens länk
För första gången presenterade Göteborgs Konsthall och Akademin Valand vid Göteborgs universitet avgångsstudenter både från masterprogrammen i fri konst och fotografi samtidigt. Utställningen hade titeln Fast Forward.
Studenternas arbeten visade på bildproduktionens komplexa natur och hade - såsom utställningsbroschyren uttryckte det "en tydlig orientering mot en kvasi-arkeologisk föremålslighet".
Utställningen blandade performance, måleri, video, collage, ljud, installationer och skulpturer – och bjöd på en inblick i vad framtida konstnärsgeneration tror "stundar för samtidskonsten".
Medverkande konstnärer:
Adel Szakacs, Christian Dumky, Cora Hillebrand, Daniel Wendler, Dorna Aslanzadeh, Hannah Rosvoll, Karin Sandberg, Kirstine Lund, Kjell Caminha, Linn Lindström, Marcus Stenberg, Martha Persson, Martin Holm, Mikael Demitr Lindegren, Pål Henrik Ekern, Rickard Ljungdahl Eklund & Alina Chaiderov*, Sara Arnald, Thom Bridge, Thomas Eliasson
Jason E. Bowman, curator.
|
|
GIBCA - Göteborgs konstbiennal
"Allvarsam lek..." - skriver SvD kultur. Bilden nedan ur Svd 12 sept 2013: I Fernando Sanchez Castillos video ”Pegasus dance”, 2008, visas två kravallutrustade vattenkanonbilar fredligt inbegripna i något som liknar en dans eller parningslek. FERNANDO SANCHEZ CASTILLO
|
|
och utanför biennalen leker Magdalena Dziurlikowska, konstnär, konstlärare och konstkritiker.
Magdalena menar att i egenskap av konstnär, konstlärare och konstkritiker kan hon alltid på något sätt "komma med på tåget" - som hon skriver i sin bloggtext. Hon syftar naturligtvis på att på något sätt vara delaktigt i Göteborgsbiennalen där höga krav och hård konkurrens gallrar bland konstnärer som blir representerade. Magdalena fortsätter: "I en eller en annan skepnad går det att klänga sig fast, och jag kan upprätthålla illusionen om att ”jag är med”". Magdalena hamnade på bild i en tidning.
Ju, det där med att få "vara med", "att vara någon", "att synas", "att betyda något", ... är fundamentalt mänskligt. Alla vill vi bli sedda. Alla vill vi bli bekräftade. Redan som barn vill vi vara med och leka och som vuxna legetimerar vi vårt lek med högtflygande retorik om diskurser medan konkurrensen tilltar...
Vem är "included" och accepterad? Vem är "excluded" och utanför?
Dessutom verkar det som om var och en av oss idag är sitt eget konstprojekt... helst ett som har betydelse, ett som gör skillnad, ett som syns :) - talar inte hela skönhetsintdustrin, terapiträsket, modevärlden och fitnessrörelserna sitt tydliga språk - du kan alltid bli bättre!
Men vilket var det? De verk som vi skapar eller vi själva? Just den frågan ställde någon till Magdalena som medger att hon fick sig en tankeställare. Hon skriver: "Ha, där fick jag mig en frågeställare. Jag svarar att jag använder mig själv så mycket i mina verk. Istället borde jag svara att jag är så upptagen av att få vara med att jag inte bryr mig om på vilket sätt det nu blir, bara det ser någorlunda ut."
Också vi gjorde ett besök på en av GIBCAs arenor idag. Fast Gothenburg International Biennal for Contemporary Art är en konstfest som egentligen inte är avsedd för oss - vanligt folk. I alla fall inte enligt personalen på Röda Sten Konsthall. GIBCA riktar sig till en internationell konstpublik, en bevandrad publik, en publik av konstvärlden - vad det nu är, må tro. GIBCA är av konstvärlden - GIBCA är för konstvärlden.
Som tröst för oss som varken hör till GIBCAS egentliga publik eller hamnar på bild på tidningarnas kultursidor (såsom Magdalena - det behöver knappast påpekas att ingen av oss ens drömmer om att få våra verk utställda - ens i närheten av biennalen) för oss som "inte hör till konstvärlden", för oss "excluded", finns tröst... i årets biennal fick vi vara med och krypa på alla fyra längs Göteborgs gator... om vi nu inte pga vår okunskap missade också det :).
|
|
|
Bildskapandets Finesser & Fröjd:
Recapturing the radical imagination på Röda Sten Café och Restaurang.
|
Provokativ konst ... Kohutaide? ...
Beskrivning av ett "golliwogg" konstverk av Linde ur Wikipedia
Fråga: Vad tycker du?
Den svenske konstnären Makode Linde skapade ett verk av tårtbotten och marsipan. Verket föreställde en svart kvinnotorso. Wikipedia skriver följande om händelsen: Makode Alexander Joel Linde, född 28 juni 1981, är en svensk konstnär, musiker och dj, bosatt i Berlin. ... Han har studerat konst på Konstfack, California College of the Arts och Kungliga konsthögskolan.
Lindes konst uppmärksammades internationellt genom ett evenemang på Moderna museet i Stockholm i april 2012. Till 75-årsfirandet av Konstnärernas riksorganisation (KRO) hade han bjudits in att utforma en tårta som han kallade Painfull Cake. Han gjorde tårtan i form av en svart Venus från Willendorf, men med sitt eget huvud sminkat som en klassisk negerkarikatyr, en så kallad "golliwogg" vilket är snarlikt "blackface". När första tårtbiten skars, till synes av kvinnans underliv, skrek konstnären. Det videofilmades och effekten ökades av att första tårtbiten skars av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Många betraktade konstverket som rasistiskt och händelsen anmäldes till Justitieombudsmannen. Afrosvenskarnas riksförbund krävde kulturministerns avgång. Konstnären menade sig vara missförstådd och hävdade att verket istället skildrade "hur vita symboliskt konsumerar svarta, styckar deras kroppsdelar och äter".
Det här var inte första gången Linde provocerat. 2008 var han medarrangör till en klubb på krogen F12 i Stockholm där han framträdde som trollkarl med levande kycklingar målade i olika färger. Händelsen ledde till åtal för djurplågeri och rättegång, men han friades.
Nedan om provokativ konst i allmänhet och Lindes konstverk i synnerhet i HS (Helsingin Sanomat). Vad tycker du om Lindes verk och om provokativ konst i allmänhet?
|
|
Helsingin Sanomat, 4.3.2011, skriver: Provokativ konst inte alltid bra konst.
Helsingin Sanomista 4.3. 2011, Kirjoittaja on taloustoimittaja Katri Kallionpää. Pontus Raud / AFP
HS-raati: Kohutaide ei ole aina hyvää taidetta 27.4.2012 4:30
HS-jury: Provokativ konst inte alltid bra konst. 27.4.2012 4:30
Tuorein taidekohu nousi vastikään Ruotsissa afroruotsalaisen Makode Linden kakusta:
Siihen kuului mustalla marsipaanilla päällystetty naisvartalo.
Taideteoksen nostattama julkinen kohu ei merkitse sitä, että taiteilija olisi onnistunut, arvioi HS-raadin selvä enemmistö, 66 prosenttia.
Enemmistön mielestä kohu voi syntyä niin hyvästä kuin huonostakin taiteesta.
Kysymykseen vastasi 74 raatilaista.
Vastaajista 24 prosenttia oli kuitenkin sitä mieltä, että taiteen tehtävä on "höykyttää maailmaa ja puhua yhteiskunnallisista kysymyksistä tavalla, jota mikään muu väline tai instituutio ei kykene tekemään", kuten kuvataiteilija Riiko Sakkinen sanoo.
Hänen mielestään taideteos onnistuu, kun se herättää vihaa tai keskustelua myös taidemaailman ulkopuolella.
Kuva Kuvataiteilija Kiba Lumberg kertoi puolestaan, että hän on itsekin kokenut taiteensa vuoksi vainoa ja saanut tappouhkauksia. Lumberg kuului siihen kymmeneen prosenttiin, joka ei osannut sanoa kantaansa.
Tuorein taidekohu nousi vastikään Ruotsissa afroruotsalaisen Makode Linden kakusta: Siihen kuului mustalla marsipaanilla päällystetty naisvartalo.
Kun kakkua leikattiin sukuelimien kohdalta, leikkauskohdasta pursusi punaista vadelmahilloa ja nainen kirkui tuskasta. Hahmon pää oli taiteilijan oma pää; taiteilija oli muilta osin piiloutunut pöydän alle.
Makode Linde, joka on itse musta ja homo, sanoo itse taistelevansa töillään rasismia ja ennakkoluuloja vastaan.
Afroruotsalaiset kuitenkin suuttuivat, sillä he pitivät taideteosta "mauttomana rasistisena manifestaationa." Taiteilijaa syytettiin rotuennakkoluulojen pönkittämisestä ja naisten sortamisesta.
Taiteilija Ulla Karttinen kommentoi tapausta torstain Helsingin Sanomissa sanoen, että kehittyneessä länsimaisessa demokratiassa todellisuudentaju on taantunut sille asteelle, että taide on aina syntisempää ja pahempaa kuin todellisuus, josta se kertoo.
"Kuvitellaan, että kun saadaan paha taide vaiennettua, yhteiskunnalliset ongelmatkin ovat poissa."
Helmikuussa 2008 poliisi takavarikoi Kluuvin galleriasta Helsingissä Karttusen yksityisnäyttelystä lapsipornoa kritisoivan Neitsythuorakirkko-nimisen taideteoksen. Helsingin käräjäoikeus katsoi kolme kuukautta myöhemmin, että Karttunen oli rikkonut rikoslain pykälää pitämällä hallussaan ja levittämällä sukupuolisiveellisyyttä loukkaavaa, lasta esittävää kuvaa. Hänet kuitenkin jätettiin tuomitsematta rangaistukseen teon eettisen tarkoituksen vuoksi.
Mitä mieltä sinä olet? Tässä vielä linkki originaaliartikkeliin: Näpäytä tästä /Terveisin Eija
|
|
"Vi alla känner Marilyn ..."
Det är inte bara Warhols Marilyn bilder som inspirerat oss på Bildskapandets Finesser & Fröjd kurser (kursbildex bredvid). Längre ner på den här sidan finns också exempel på Warhols självporträtt. Nu kan ni se mer av hans produktion på Konstmuseet då popkonstgigantens verk ställs ut tillsammans med bilder av "expressionisten" Francis Bacon (bild nedan från Konstmuseets websida) samt verk av en rad andra konstnärer, t.ex. Martin Kippenberger, David Hockney, Barbro Östlihn, Erró, Niki de Saint-Phalle, Lena Svedberg och Sigmar Polke.
Utställningen pågår fram till 12 augusti 2012. Missa inte chansen!
|
|
|
Popkonsten i början av 1960-talet utmanade i mångt och mycket den tidiga modernismens konstsyn. Det var en tid när populärkultur och masskultur starkt påverkade skapandet. Warhols produktion markerar början till en mer konceptuell tendens i samtidskonsten.
|
|
Om konstens framtid ...
Undrar du över konstens "vara eller icke vara"? Kanske funderar du på om "ismerna" tagit slut eller om den socialkonstruktivistiska konsten gått ur tiden? Spekulerar du om vad som kommer att ske här näst inom den moderna konsten eller kanske är du bara intresserad av varthän trenderna pekar? Läs en artikel skriven av konstnär och rektor för Örebro konstskola, Per Ekström (klicka här).
|
|
På Borås Konstmuseum
"Svart ljus"
Som på beställning för oss, precis lagom efter vår föredragsserie och studier om det esoteriska, ockulta inom konsten, visar Borås Konstmuseum ockult konst.
|
|
intressant vid årsskiftet:
Örebro konsthall t o m den 8 januari 2012:
Konstnär gör konst av "gör det självandet"
Att folk vill göra saker själv tycker jag är positivt. Det är skapande. Det är engagemang. Och det är något som motverkar konsumismen och "köp och släng"-mentaliteten.
Nu gör den svenske konstnären Johan Strandahl konst av själva processen av att "göra det själv". Konstären menar att folk skall idag å ena sidan kunna koka sin egen sylt och å andra sidan konsumera och byta ut livsstilsprodukter, men att vi har en väldigt
romantiserad bild av det där med att göra saker själv. Konstnären håller på att bygger upp ett helt Ikea-kök från grunden - själv - och säger: "Gör ett kök och sen kan vi prata om det". Med det menar han att det minsann inte är lätt att framställa eller tillverka saker.
Bland annat har konstnären gjort en egen fungerande kopia på en kaffekokare (ej i bild). Han ställer sig frågan, hur kan det kosta det så lite att köpa färdig kokare när det blir så dyrt och tidsödande att göra en själv?
|
Strandahl säger också att det är absurt att göra saker själv och absurt när man betänker den ekonomiska skillnaden mellan färdiga produkter från handeln och egen tillverkade produkter.
|
|
|
Strandahl säger att "Det blir inte bättre av att göra själv men det blir bättre för den som gör det." Han menar att du som tillverkare av en sak eller en pryl kommer att älska det egentillverkade föremålet.
Och det där med att skapa själv trots att det blir dyrare - oavsett - är väl den punkt som jag instämmer i. För övrigt ser jag inget absurt i egentillverkningen... men jag ser massor av absurditeter i det moderna, globala samhället.
Utställningen pågick till 8 januari 2012.
|
|
|
Skall ni till Stockholm mellan 25 augusti - 16 oktober 2011, missa inte:
"Den gudomliga boutiquen "
En utställning om konsumtionens estetik …
av Katarina Elvén & Karin Lindh på
Färgfabrikens projektrum & shop
Konstnärerna bygger utställningen utifrån konsumtionens bilder, objekt och historia och kapitalismens estetik som de även betraktar som dagens religion. 
Utställningen består av verk vars former är tagna ur kommersialismens värld, en värld skapad för att skapa pengar och väcka begär. Kompositionerna är inte sällan geometriska och genom skulptur och fotografi framställer konstnärerna förförelsens estetik.
Katarina Elvén intresserar sig för bilders makt och förmåga att skapa myter och ideologier. Karin Lindhs focus ligger på begärskulturen, varufetischismen och kommersiell folklore.
|
|
Klara Lidén
En av de mest internationellt framgångsrika och idag i Sverige framstående kvinnliga konstnärer är Klara Lidén.
Lidén arbetar bland annat så att hon river ner affischer för att av dem skapa ett nytt konstverk.
|
I bilden bredvid som har lånats från Serpentine Gallery i London ser ni exempel på Klaras arbete, men inte nog med det...
|
|
På det stället där hon rivit ner affischen, klistrar hon en liten lapp med ordet: 'UTRYMME'. Ordet upprepas gärna flera gången. och väcker associationer tillsammans med verken. Vad tänker just du på?
|
|
Minns ni övningsuppgiften`?
I dagens GP (2011-02-18) står det att läsa att vår tids kanske störste popkonstnärs, Andy Warhols självporträtt - eller rättare ett av alla hans självporträtt - har sålts för 113 miljoner på en auktion på Christie's i London.
|
Porträttet har även "figurerat" på Bildskpandets Finesser & Fröjd kurserna - då naturligtvis som kopia av ett liknande porträtt, som ingick i en serie som Warhol gjorde 1967. Det nu aktionerade porträttet är ett av de få bilder som aldrig reproducerats av Warhols produktion, då bilden varit i privat ägo, enligt engelska BBC.
|
|
|
Men ni som gått på Bildskapandet Finesser och Fröjd kurser kanske "minns" - nja inte just den men... "den"?
(Andy Warhol dog 1987, 59 år gammal.)
|
|
Tillbakablickar; kursåret 2010:
|
Den årliga "Vårsalongen" på GK
Så var det återigen dags för elevutställning på Göteborgs konstskola. Så gott som alla tekniker fanns representerade. Nedan en jättestor teckning i mjuka övergångar i gråtoner av andra års eleven Viktor Malin.
|
|
|
Konsten skall testa gränser ...
men får den ifrågasätta det heliga?
Med anledning av det socialkonstruktivistiska verket "Mohammed som rondellhund" av Lars Vilks
Mycket av dagens konst är socialkonstruktivistiskt. Enligt socialkonstruktivismen är människan ett resultat av samspel med sin omgivning. Till exempel är könsrollerna socialt konstruerade även om kön är biologiskt determinerad.
Många konstnärer idag skapar socialkonstruktivistiska verk. Vi har tidigare diskuterat Anna Odells verk och nu åter igen Lars Vilks teckning som fortsätter att generera konst i och med den uppmärksamhet och diskussion som verket gett upphov till tack vare hotbilden mot Vilks - allt detta också socialkonstruktivistisk konst.
Lars Vilks teckning "Muhammed som rondellhund" från 2007 är en karikatyrteckning över profeten Muhammed. Vilks avsikt med verket har varit att "visa på den hyckleri" - som Vilks kallar det - att man inte får beröra "sådana saker som den muslimska världen". Lars Vilks ger i en intervju i GPtv följande motivering (ordagrant nertecknad nedan):
|
"Det handlar ju om politisk korrekthet i konsten, alltså, att du kan få ... få alltså beröra allting som handlar om ... li-... ligger på kritik mot högersidan, mot kapitalismen, men alltså sådana saker som den muslimska världen ... det är ju palestina och allt det där som är involverad, alltså det, den ... den sidan får du inte beröra och jag tyckte att det var ett hyckleri alltså att inte kunna tillåta det, va." |
"Alltså" ... Vilks avsikt i första hand tycks ha varit att slå ett slag för yttrandefriheten. Detta valde han att göra genom att göra narr av profeten Muhammed och därmed också av religiösa föreställningar, närmare bestämt av föreställningar inom religionen islam. Man kan nog påstå att Vilks i en sann socialkonstruktivistisk anda, har velat skapa uppmärksamhet och diskussion kring sitt verk, samt kring frågan om hur heliga får religiösa föreställningar vara?
Vi behöver inte gå långt tillbaka i historien för att konstatera att ont har gjorts i trons hamn. Vare sig det gäller religiösa föreställningar eller politisk fanatism, har övertygelserna föranlett orätt, och i den meningen finns det all anledning att ifrågasätta föreställningarna.
Men vi måste samtidigt vara vaksamma på vad är seriöst och vad som främst avser skapa uppmärksamhet. Vi har synnerligen skäl till att analysera intentionerna bakom konstverket.
Konsten skall testa gränser, ifrågasätta och skapa diskussion. Konsten får gärna leda till omvärderingar, skapa insyn, få oss att se saken från ett annat håll, etc. Allt i livet - inklusive konsten och skapandet - bär också i sitt sköte en etisk aspekt. Utan etik återstår endast individen - konstnären - och hans eller hennes personliga rop: "Om jag nu slår spaden i skallen på någon - är det någon som ser mig?" Och då föreligger en risk att verkets goda avsikter faller i skymundan bakom uppmärksamheten kring individen/konstnären.
Sedan är det en helt annan fråga vad vi själva tycker till exempel om religiösa föreställningar och vems föreställningar är de "rätta" föreställningarna?!
Och beträffande yttrandefriheten: I lika grad som vi har frihet har vi ansvar, för frihet kan inte finnas utan ansvar. Ansvar - i sin tur - innebär att man beter sig mot varandra med respekt och hänsyn... men var går gränsen mellan respekt mot människan och respekten mot hennes föreställningsvärld?
Ingen person, ingen konst och ingen trosuppfattning är fri från förutfattade meningar och värderingar. Vi måste våga diskutera allt, även det känsliga och det sakrala. Det finns inget under himmel som inte får diskuteras, men vi bör ge akt på med vilka medel vi strävar mot dylika demokratiska mål. Detta gäller alla. Även de som efter Vilks verk framför sin motreaktion. Mordhot är aldrig en lösning på ett problem!
Mordhot visar bara på att här finns det verkligen anledning att revidera föreställningar!
|
|
|
På Galleri 20:
Bengt Nordberg
|
På lördag, den 27 februari hade konstnären Bengt Nordberg vernissage på Galleri 20 i Kungsten. Vi var på plats...
Vare sig Bengts målningar är abstrakta eller föreställande till sitt motivval, utstrålar de ljus och värme.
Till höger och vänster: målningar av Bengt Nordberg.
|
|
Nedan, från vänster: konstnären Bengt Nordberg, Miikka, Birgitta Nordberg och dotterdotter Malin.
konstnären Bengt Nordberg med fru Birgitta och släktingar
Konstnären Bengt Nordberg målar med lätta penseldrag ofta bekanta motiv från Göteborg och västkusten. Då och då leker han med flera motiv i collagelikande bilder. Man blir glad och lycklig av att se på hans målningar.
|
|
|
Fika under GK:s takåsar med sista års elever, vårterminen 2010
Vy från fikarummet på GK över Skansen Kronan (ej i bild), Linnéstaden och Masthugget.
|
|
":And there was light"
Originalverk av renässanskonstnärer på Eriksberg i Göteborg
Mona Lisa fick vi inte se, men en version av bilden ovan till höger då konstutställningen ":And there was light" öppnade dörrarna på Eriksberg, Göteborg. Utöver verk av da Vinci, visades verk av Michelangelo och Rafael.
|
|
TILLBAKABLICK: kursår 2009
|
Den 17.12 "sprang vi gallerirundan"
Vasa Konsthall (Läraregatan 3)
och Galleri54 (Kastellgatan 7)
Kitsch eller konst?
Realism??? Ny nyklassicism???
Manierism?? Eller vad?
... men först äkta vara ...
nedan; Bekymrad blick?
detalj ur en av Rembrandts självporträtt
Vad väckte då bilderna som kallas för "Odödliga verk" på Vasa Konsthall, för tankar?
Först och främst reagerade vi på bilden av kvinnan i målningarna. Såsom historien igenom, framställdes kvinnan åter igen som den som först och främst existerar för att behaga. Borta var den trotsighet som Manet en gång förevigade och inte ett spår fann vi om kvinnan som en självständig intellektuell varelse ...
Inte heller fann vi den starka anknytning till Rembrandts måleri som vi förväntade oss. Visserligen var motivvalet i många fall historiskt, men sällan överraskades vi av den, för Rembrandt så typiska ljushanteringen. I allmänhet förde målningarna tankarna till antiken hellre än till det nederländska 1600-talsmåleriet. Kanske inte så märkligt att denna typ av måleri av vissa har associerats med nynazistiska eller facistiska tankegånger. Hitler var ju en förespråkare av figurativ "salongskonst".
Målningarna på Vasa Konsthall var alltså gjorda av elever vid Florence Academy of Art i Mölndal. Ett pampigt verk av Odd Nerdrum i mörka toner och med en ljushantering som påminde om de gamla mästarnas fanns också att skåda.
|
Odd Olaf Nerdrum, född 1944, är en norsk figurativ konstnär som beskriver sig själv som en kitsch-konstnär. Han kan karakteriseras som en modern klassicist i protest mot modernismen.
(...)
|
|
|
|
Ett av Nerdrums mest kända verk är "Mordet på Andreas Baader" från 1977-1978 där han framställer den tyske terroristen Andreas Baader som ett offer, en martyr. Målningens komposition och chiaroscuro visar på släktskap med Caravaggios måleri (...)
Ett annat uppseendeväckande verk är "Självporträtt i gyllene skrud" från 1998 där han avbildar sig själv med en erigerad penis.
Han har genom sin stil och konstsyn flera gånger skapat offentlig debatt (...)
Nerdrum menar att hans kitsch är präglad av tourettes syndrom och att många av hans bilder är tics som även om de är direkta i formen och socialt fel så har de en inre skönhet som har sitt ursprung i sjukdomen.
(...)
källa: Wikipedia.
|
|
Florence Academy of Art är en skola för konstnärer som önskar utbilda sig i klassisk teckning och måleri. I Sverige finns en filial i Mölndal. På Florence Academy of Art lägger man mycket tid på att öva upp förmågan att teckna och man tecknar främst efter nakenmodell.
Surfa vidare och ta en snabb titt på skolans hemsida genom att klicka här: Florence academy of Art Min fråga: Hur skiljer sig verk gjorda på skolan från klassicism som vi studerade tidigt i höstas? Är verk gjorda av eleverna på Florence Academy of Art "realistiska" i samma mening som vi såg Manet måla eller som Gustave Courbets målningar? Vad tycker ni?
|
|
|
Vi besökte också Gbgs Konstskolas (www.gbgkonstskola.se) VERNISSAGE på Galleri 54. Temat för utställningen var Identitet... ja.. och även om utställningen som helhet var "trevlig" att se, speglade den nog just det sökande som en ung konstnär sysselsätter sig med på vägen mot sitt konstnärskap. Men till skillnad från verken på Vasa Konsthall, upplevde vi att utställningen på Galleri 54 andades LIV!
|
|
|
Men vad är konst ... egentligen?
Definitionerna för konst är många. Det finns vedertagna normer för vad som betraktas som bra konst och dålig konst, sålunda är frågan: "Vad är konst?" är egentligen felställd. Frågan bör lyda:"Vad är kvalitét?" ... och vidare: "Vad är kvalitetetsmässigt bra konst?
Men hur skall vi definiera kvalité?" Det är något att fundera över ...
Väl mött på Bildskapandets Finesser och Fröjd
|
|
Till sidans topp ...
|
